Nu har jag äntligen kommit in i 12 veckan! Om man skulle dela upp graviditeten i olika del mål så är v12 första målet för mej. Mycket utav oron för missfall släpper nu då 90% av alla händer innan v12. Men jag är nog en av dom lite mer paranoida gravida för jag har släppt en hel del oro men kommer nog inte vara helt lugn förren jag har lill*n frisk och kry i mina armar!

Undra ifall paranojja är en graviditets symptom...

Mitt nästa mål i den här "resan" är v25. Då barnet kan överleva om det föds. Känns fruktansvärt negativt att tänka på det sättet och nästan utgå från att det inte ska gå bra. Tror det är mitt missfall som jag hade i nov 2009 som får mej att inte riktigt våga hoppas och vara lycklig fullt ut.

Men ni ska veta att kag inte är så negativ heller. Ständigt flyger en massa tankar i huvudet. Hur ska barkammaren se ut. Vilken vagn ska jag ha. Jag vill börja montera sängen och ta fram bebis kläderna nu!!!!

Min egna lilla bebismani och sedan självklart den otroligt frustrerande kvinnliga egenskapen att jag alltid vill ha gjort allt med en gång!

Mötet på familjerätten gick bra. K hade missat att det var ett möte så vi fick en ny tid den 16:e istället.

Informations samtal kallar dom det. Man kommer dit och förväntar sej ytterligare information ang boendeutredningen än den man fått ut av den lilla blå broshyren. Men istället så säger dom att dom just nu bara vill ha sammarbets samtal mellan mej och K, vilket jag gärna gör så vi slipper bråka om L.

Efter sammarbets samtalet så ska dom därefter besluta om utredning behövs.

"Och vill du ha information om hur utredningen går till så kan du läsa det i den här" ( Socialarbetarn räcker mej samma blå broshyr som jag redan har i väskan och läst säkert 20ggr. )

Efter ett inte alls så informativt informations samtal så tog jag mej ner till Ale bokhandel där min "extra pappa" jobbar. ( min mammas man). Fick med mej en Toystory 3 bok hem till Liam och fick tillfälle att dregla lite över "True blood" och "Vampire Diaries" böckerna.

Nu är det inte så att jag har någon mörk sida med sugablod fetish utan har alltid varit lite svag för det som går lite ut över ramarna. Magi, mystik, spänning och över naturliga fenomen.

Spöken, häxor, vampyrer mm

På väg till bussen så ringer jag till Iren på praktikcentralen. Vars jobb är att hitta en passande praktikplats som leder till anställning. Vilket nu enligt henne kommer vata näst intill omöjligt nu när jag är gravid.

Till min förvåning så hade hon faktiskt lyckats hitta en praktik åt mej som var villig att ta emot en kräkandes hormonbomb som troligtvis skulle lukta bröstmjölk och bebisspya om ett halvår.

Det mest otroliga var att detta var på Familjehuset trädet! Inom öppna förskolan så har jag riktig tur så kommer jag kunna ta med mej barnen till jobbet!

Familjeliv huset trädet består av bvc,mvc, öpenförskola samt kuratorer.

Så förhoppningsvis får jag börja redan nästa vecka och leka med alla småttingar!

Just nu sitter jag på bussen på väg till nödinge där första nötet med famijerätten ska äga rum. Det är en resa på ca 1 timma. En OLIDLIG timma! Jag har aldrig varit den som haft problem med illamående eller åksjuka innan, om man då bortser från när jag väntade L, då jag mer eller mindre trodde att jag skulle föda med munnen vilken sekund som helst än den normala vägen.

Men nu sitter jag alltså här, ny duschad, sminkad och förberedd för bedömmning... Trodde jag ja. 30 min restid har gått detta innebär att det är ca 30 min kvar. Illamåendet väller över mej och jag funderar i ångest VARFÖR jag inte tog med mej den där mackan som jag var sugen på innan jag åkte hemmifrån. Just nu kan jag inte komma på någon anledning alls.

Folk i bussen sneglar konstigt på mej när jag med järn grepp håller mej fast i sätet framför gör att i ett drsperat försök få den jävla bussen att sluta skaka så friktansvärt. Men just nu så kan jag inte bry mej om något annat än att färsöka bli mer stabil och kontrolera min andning.

In genom näsan. Ut genom munnen. In genom näsan. Ut genom munnen...

En tjej i bussen vrider oroligt på sej när hon ser mej flåsa och irreterad som jag är vill jag skrika åt henne " har du aldrig sett en gravid kvinna eller??!" Men putter undan den tanken rätt snabbt då jag inser att jag skulle komma i otakt med andningen...

15min kvar. Andas in. Andas ut.